Jajaja det är lugnt jag bara hostar blod (Men ta och skyll dig själv du varnades från första kyss) Jaha tack, tack jag vet men ge mig mer _
Hejhejhej på dig galler och medicin (Åh nej åh nej du och ditt hjärta och din dramatik) Olyckskorpar, svarta katter; schas på er, tyst!
_ Ut ur skrin, från mitt bröst och till din famn Ut ur skal, min hemlighet vågade sig bli en viskning Som visst betydde ingenting...
_ Ajajaj det är lugnt det är bara snara och stol (Men ta och skyll dig själv du varnades från första illusion) Ja tack, tack jag vet vi var visst på lek
_ Hejhejhej på dig blåljus och ambulans (Hejhejhej din idiot bättre lycka framför nästa lok) Okok jag ger det ännu en chans
Ut ur skrin, från mitt bröst och till din famn Ut ur skal, min hemlighet vågade sig bli en viskning Som visst betydde ingenting...
_ Du bekände du fått framtiden sänd i en dröm: "Den är blommor, sol, explosion och evig sömn" Och jag var full och försa' mig i en sång sällsamt banal Och innan du stänger av; Du är mig blommor, sol, explosion och kapitulation Men det betyder ingenting...
Nu har jag skrivit som en självmordsbenägen 14 åring i snart två månader. Men jag känner litet så där halvroliga känslor just nu när ingenting alls går som jag vill...
_
Mitt armbrot, where to even dfucking begin? Tydligen så har benen i min handled övergått till någon slags smuldeg. Låg inlagd på SöS, PVK i armen, hög som ett berg på Oxycontin (aka the shit) och sen möts jag av min kirurg som säger att de på ortopeden omöjligt kan operera min hand. Skickas ned till proffsen (fortfarande heeeelt moppe) där hon säger att jag behöver tre plattor, samt ben från mitt bäcken i handen.. Ass hand! Awesome. Tack vare detta missar jag midsommar-boogien. KOmmer inte kunna åka på Peace & Love... där hade jag iofs inte jättehöga hopp. Eftersom ingen verkar fatta att jag ville dit och sket i tt köpa biljetter. Så.. nu sitter jag på en extra ticket.
_
Sommar 2010? Nej jag tror inte det va? Det är litet liksom... allt jag har velat göra eller allt jag tyckt om har liksom slutat eller försvunnit så jävla hårt. Det är inte liksom att jag stukade fingret utan det är major fucking surgery!
Jag önskar att jag för en gångs skull kunde ha rätt om något. Att jag inte blir kär och sen tror på regnbågar doppade i sockervadd och jordgubbs-mums-mums. Att jag inte överhyper min egen förmåga att plugga och faktiskt höjer mig på HP. Att jag inte landar medvind i höga träd och förvandlar calciumfosfat till syre.
_
Nu ska jag på Gröna Lund... slippa tänka. Volle the ass hand. Mmm... Livet tycker att jag behövde det just nu. Tack livet.
Året började så jävla bra. Jag hade planer, drömmar, känslor. En roadtrip med min styvbror. Jag hade någon att sakna. En kurs som stimulerade mig. Jag fick ut något av min vardag. En sinnessjukt underbar hobby. Jag älskade min fritid.
Men allt försvann. Och nu sitter jag och skriver men jävla hand med röda ögon i en ensam jävla mörk lägenhet och saknar människor jag inte borde sakna.
Ja... idag är det sol. Igår var det ministök med Emma och Goffe. Tack för att det äntligen är sommar, tack för att jag har roliga kompisar och tack för all awesome musik. Med sol i ansiktet ska jag försöka släppa ledsenheter och vara gladare som jag brukar vara. Det låter som en bättre plan.
