Ibland undrar jag...
Städar och tvättar, hoppar och sjunger till musik jag blir glad av. Men ibland ställer jag mig frågan: vem fan har köpt alla dessa strumpor?
_
Jag har kommit fram till att det inte finns en enda människa i Sverige som inte kan komma hem till mig och få på sig ett par strumpor. Jag satt nyligen med 25 par nytvättade strumpor, vartenda par var helsvart. Jag menar.. Varför så jävla många?! Helt sjukt.
Sista plats
Nu känns det så där igen. När jag stannar upp och världen springer om en. Denna gång kommer jag nog inte ens bry mig om att försöka springa igen. Jag skiter i det nu. Jag har insett att det spelar ingen roll om jag är den jag är eller försöker göra annat, i slutändan kommer ingen stanna upp i alla fall. Good ridence kanske. Kanske är bra att titta på. Hade inte musik funnits i den här världen hade jag inte haft något att göra där jag står just nu. Om jag bara står kvar med musiken i öronen kommer jag till slut hamna på sista plats, och till slut kanske världen springer om mig. Men om jag ska vara helt ärlig så är det jävligt ensamt längst bak.
_
_
_
